En del straffar Gud direkt

Efter veckor av medialt spekulerande kunde slutligen förbundets årsmöte få ett ”lyckligt” slut.

Jag vill inte fördjupa mig i förspelet men det fanns/ finns ett missnöje i Östersund hur saker och ting har skötts. Det jag framför här är helt mina egna åsikter och inget som man behöver sympatisera med.

Vi, som inte direkt har berörts av bråket, har därför varit lite oförstående till alla beskyllningar i olika riktningar. Utlösande faktor var, som jag upplevde det, främst ekonomiska skäl.

Senaste VC i Östersund hade gått med stort underskott och orsakerna till detta var man inte överens om. Dessutom var personalkostnaderna höga.

Problemet, som jag såg det, var att ”rörelsen” kunde splittras,  om det gick så långt som till omröstning om ordförandeposten.

Det skulle med stor sannolikhet ha inneburit ett hårdare klimat klubbar emellan om man stöttat den ena eller andra falangen. Stor dramatik väntade, med media på plats, både tv och press. Blixtarna ”flashade” oavbrutet  

Lördagens Ting hade varit oväntat lugnt, konstruktivt och lättsamt. Tänkte att det påminde om när Titanic var på väg ned, då spelade orkestern och champagnekorkarna åkte av.

Stämningen på söndag blev omedelbart spänd ja nästan fientlig mellan ”grupperingarna”.

Trots mina dåliga skämt vid några tillfällen, kunde man känna spänningen stiga.

Till ordföranden för mötet valdes Per Söderberg ( tror jag han heter och är gammal I 21áre dessutom) en Östersundspolitiker som skötte sin syssla med bravur. Han var både bestämd och skämtsam men fick ingripa flera gånger när påhoppen blev alltför grova eller utanför ”ämnet”. 

Nu hade ”utmanaren” Rutger Simonsson insett konsekvenserna och tog tillbaka sin kandidatur omedelbart före valet av ordförande. Det ska han givetvis ha en stor eloge för.

Det hade sannolikt blivit sluten omröstning, jag hade i vart fall begärt detta, av skäl som framgår ovan. Jag ville inte se hur klubbar och distrikt röstade.

När så valet var avklarat var det en påtagligt lättad Björn Eriksson som tog till orda och erkände att han kanske inte hade ägnat skidskyttet på nationell och klubbnivå den tid han önskat.

Björn Eriksson hade vid ett flertal tillfällen framhållit att han främst var en ”dörröppnare” mot näringsliv och sponsorer. Det tycker jag han har lyckats med och förbundet har under hans åtta år i styret gått från division 4 till elitserien, om liknelsen förlåts.

Det som inte har hängt med är ekonomin. Dyra VC och VM 2009 på tre kontinenter kostar.

Det som oroar mig att det ännu inte presenterats en trovärdig plan på hur vi ska bli dubbelt så många till 2014 som är målet eller visionen. Å andra sidan kan ju inte styrelsen ta på sig allt, utan jag känner att Jan Forsgren och Annika Wredenberg som hanterar klubbfrågor, har lyft fram detta till dagordningen. En stor del av lördagen ägnades just åt klubbutveckling och det känns hoppfullt.

Valet i övrigt ja, undertecknad valdes till sammankallande i valberedningen. En del straffar Gud direkt.